Nostalgi-trip
Fick precis en klump i magen när jag tänkte tillbaka på hur det var att vara på resande fot. Friheten, ovissheten (får man frukost idag eller inte?), människorna och det underbara i att vakna upp på en ny plats varje vecka (och att faktiskt, oftast, veta hur man tog sig dit). Spänningen i att ingen, utom två andra som råkar vara dina bästa vänner, förstår ditt språk, och att du för det mesta inte heller förstår ett ord av vad andra säger.
Det fantastiska i att se otroliga, vidsträckta landskap och solnedgångar du inte kunnat drömma om, och förvåningen när du märker att du inte längre är lika imponerad av det. Det konstiga i att vara någon slags attraktion för andra att titta på, och lyckan du känner i hela kroppen, från topp till tå, när du hittar en stor matbutik!
Hur nöjd du blir när du lyckas pruta ner dina alpacka-strumpor 5 kronor och den härliga känslan i magen när du, efter en vecka utan, äntligen hittar ett ställe som serverar yoghurt, müsli och fruktsallad. Hopplösheten när du märker att du använt ditt sista par rena trosor (för andra dagen i rad) och inte ett tvätteri finns i sikte men också lättnaden när du kan hämta ut din rena tvätt (och allt du lämnade in kommer med tillbaka).
När solen skiner, du bor på ett hyfsat rent ställe, får tre mål mat om dagen och skrattar tills du får ont i magen med människor du tycker om, eller som du precis lärt känna, då finns det ju nästan inget bättre än att vara backpacker!
Desayuno fantástico!
