Lite brevlådekunskap
Det finns många olika slags brevlådor. Ni vanliga dödliga kanske tänker att, jaa, det finns många olika utseenden och storlekar, men vad ni vanliga dödliga inte vet, men som jag nu lärt mig, och ska dela med mig av, är att olika brevlådor också har lite olika egenskaper.
För det första finns det brevlådor i trä med tunga lock. Man behöver använda båda händerna för att pressa upp locket och sen får man hålla emot allt man orkar för att locket inte ska slå igen och krossa en stackars brevbärarens fingrar. Dessa lådor är inte onda, dom orkar bara inte hjälpa till, det är som att man stör dom i deras middagslur.
Sedan finns det nyare, moderna brevlådor i metall. Vissa av dessa har fack som öppnas innåt. De är bra och hjälpsamma om man har mycket post, men har man bara ett brev till just den adressen är det som att lådan tycker att det är lite onödigt att öppna sig, det är något fåfängt över dom på något sätt.
Sedan finns det liknande lådor, moderna, i metall, men med fack som öppnas utåt. Dessa är nästan de värsta. De är omöjliga att öppna om man inte har exakt rätt tjocklek på brevet/tidningen. Har man för mycket post blir det för tungt att lyfta locket med en hand, har man för lite orkar breven inte hålla upp det. Ibland är det nästan som att dessa lådor tycker att det är under deras värdighet att tilldelas post, och de liksom spottar" ut breven som man inte tryckt ner ordentligt. Ibland kan man vara tvungen att stoppa ner hela handen i lådan och man riskerar då att fastna. Bulimi-brevlåda?
Det finns även helt vanliga brevlådor i plast eller metall med helt vanligt lock och inga konstigheter. Dessa kallas "helt vanliga brevlådor", och sådana borde alla ha, det hade underlättat. (Det hade också gjort detta inlägget avsevärt mycket kortare).
Låt mig nu berätta om brevinkast, alltså sådana som sitter i dörren, oftast till läghenheter. Här har vi också två typer:
Det första är det vanliga brevinkastet. Dessa öppnas utåt, men är olika tröga beroende på hur gamla de är. De äldsta är minst tröga.
Sedan finns det också de som öppnas innåt. Dessa inkast är lömska. De är svåra att öppna, man måste ofta använda två händer, och för att få ner posten måste man ofta också stoppa in hela handen. De har sedan en tendens att smälla igen och klämma ens fingrar/vantar. I värsta fall måste man överge sin ena vante för att rädda sig själv och sina fingrar.
Det finns ju också postfack av olika slag, som gör att man slipper gå upp för sisådär 511 trappor. Dessa vill jag höja till skyarna. Jag. Älskar. Dem. Kläm mina fingrar hur mycket ni vill, älskade postfack!
Så nu fick ni en lektion i brevlåde-kunskap också, himla nyttigt vill jag lova!
En annan sak som är intressant är att folk verkar vara väldigt noga med vad dom INTE vill ha i sina brevlådor, och inte så ofta berättar vad dom VILL ha. Det jag menar är att det är vanligt att det varken står namn eller husnummer på en låda, men någon har iaf bemödat sig med att sätta upp en lapp, ofta mycket avancerad, med texten "Ingen reklam tack!" eller "Absolut, under inga omständigheter, inte ens om jag får en miljon, vill jag ha någon reklam!!!" (Okej nu överdrev jag, men you get my point?).
Tänk på det...
Nu ska jag duscha för jag luktar inte jordgubb, eller sommaräng, eller något annat som luktar gott heller för den delen...
Peace out!
För det första finns det brevlådor i trä med tunga lock. Man behöver använda båda händerna för att pressa upp locket och sen får man hålla emot allt man orkar för att locket inte ska slå igen och krossa en stackars brevbärarens fingrar. Dessa lådor är inte onda, dom orkar bara inte hjälpa till, det är som att man stör dom i deras middagslur.
Sedan finns det nyare, moderna brevlådor i metall. Vissa av dessa har fack som öppnas innåt. De är bra och hjälpsamma om man har mycket post, men har man bara ett brev till just den adressen är det som att lådan tycker att det är lite onödigt att öppna sig, det är något fåfängt över dom på något sätt.
Sedan finns det liknande lådor, moderna, i metall, men med fack som öppnas utåt. Dessa är nästan de värsta. De är omöjliga att öppna om man inte har exakt rätt tjocklek på brevet/tidningen. Har man för mycket post blir det för tungt att lyfta locket med en hand, har man för lite orkar breven inte hålla upp det. Ibland är det nästan som att dessa lådor tycker att det är under deras värdighet att tilldelas post, och de liksom spottar" ut breven som man inte tryckt ner ordentligt. Ibland kan man vara tvungen att stoppa ner hela handen i lådan och man riskerar då att fastna. Bulimi-brevlåda?
Det finns även helt vanliga brevlådor i plast eller metall med helt vanligt lock och inga konstigheter. Dessa kallas "helt vanliga brevlådor", och sådana borde alla ha, det hade underlättat. (Det hade också gjort detta inlägget avsevärt mycket kortare).
Låt mig nu berätta om brevinkast, alltså sådana som sitter i dörren, oftast till läghenheter. Här har vi också två typer:
Det första är det vanliga brevinkastet. Dessa öppnas utåt, men är olika tröga beroende på hur gamla de är. De äldsta är minst tröga.
Sedan finns det också de som öppnas innåt. Dessa inkast är lömska. De är svåra att öppna, man måste ofta använda två händer, och för att få ner posten måste man ofta också stoppa in hela handen. De har sedan en tendens att smälla igen och klämma ens fingrar/vantar. I värsta fall måste man överge sin ena vante för att rädda sig själv och sina fingrar.
Det finns ju också postfack av olika slag, som gör att man slipper gå upp för sisådär 511 trappor. Dessa vill jag höja till skyarna. Jag. Älskar. Dem. Kläm mina fingrar hur mycket ni vill, älskade postfack!
Så nu fick ni en lektion i brevlåde-kunskap också, himla nyttigt vill jag lova!
En annan sak som är intressant är att folk verkar vara väldigt noga med vad dom INTE vill ha i sina brevlådor, och inte så ofta berättar vad dom VILL ha. Det jag menar är att det är vanligt att det varken står namn eller husnummer på en låda, men någon har iaf bemödat sig med att sätta upp en lapp, ofta mycket avancerad, med texten "Ingen reklam tack!" eller "Absolut, under inga omständigheter, inte ens om jag får en miljon, vill jag ha någon reklam!!!" (Okej nu överdrev jag, men you get my point?).
Tänk på det...
Nu ska jag duscha för jag luktar inte jordgubb, eller sommaräng, eller något annat som luktar gott heller för den delen...
Peace out!
Kommentarer
Trackback
