Telefonsamtal (där jag framstår som lätt efterbliven)
Scenario:
Jag lyssnar på musik och telefonen ringer. Vet att det inte är till mig, ingen ringer mig på hemtelefonen förutom E, och då vet jag oftast att det är hon, fråga mig inte hur.
Jag stänger av musiken och släpar mig de två metrarna till telefonen (den trådlösa är spårlöst försvunnen, förmodligen hos någon av dom som samtalet förmodligen var till, och som ser vem det är och därför inte svarar) intet ont anandes.
Svarar (och är ändå trevlig, kan ju vara någon man faktiskt VILL prata med, eller iaf inte vill bli ovän med)"Hej, det är J."
"Hej, jag heter *Random namn* och ringer från *Icke nämnt företag*. Hur står det till idag?"
"Bara bra (joo tackar som frågar, fick precis reda på att jag har klamydia, min iller avlivades igår och min lillasyster bet mig precis i fingret, sj?)(ibland får jag lustiga impulser), hur är det själv?
"Jo tack det är bra. Jag söker I (papi)."
"Han är tyvärr inte hemma...(Han är i det lilla huset brevid det stora huset, alltså på ca 10 meters avstånd, men jag tror inte han vill prata med dig)."
"Nehe, men då kanske jag kan prata med dig istället? Har ni *konstigt ord som har något med TVn att göra*?"
"Ööhh...? (Vad fan är det?) Vet inte..."
" Nää okej, men vad har ni för TV-leverantör/kanalutbud/något annat som betyder vem som levererar alla bilder på TV-burken?"
"Öööhhh? (Ska väl du skita i!) Vet inte?"
Här bestämde sig killen för att jag antagligen var lätt efterbliven, vilket han delvis hade rätt i.
"Nää, okej, men då får jag ta och höra av mig nån annan dag!"
"Okej! (Glatt)"
"Ha det så bra!"
"(Känner jag dig, eller?) Detsamma!"
Nu ska jag avnjuta ett glas rosévin i (o)trevligt sällskap (mami och katterna) på altanen!
Imorgon: Roadtrip!
(Skrämde precis katten G genom att dra i sladden till min dator. Lite roligt får man väl ha?)
Fred!
Jag lyssnar på musik och telefonen ringer. Vet att det inte är till mig, ingen ringer mig på hemtelefonen förutom E, och då vet jag oftast att det är hon, fråga mig inte hur.
Jag stänger av musiken och släpar mig de två metrarna till telefonen (den trådlösa är spårlöst försvunnen, förmodligen hos någon av dom som samtalet förmodligen var till, och som ser vem det är och därför inte svarar) intet ont anandes.
Svarar (och är ändå trevlig, kan ju vara någon man faktiskt VILL prata med, eller iaf inte vill bli ovän med)"Hej, det är J."
"Hej, jag heter *Random namn* och ringer från *Icke nämnt företag*. Hur står det till idag?"
"Bara bra (joo tackar som frågar, fick precis reda på att jag har klamydia, min iller avlivades igår och min lillasyster bet mig precis i fingret, sj?)(ibland får jag lustiga impulser), hur är det själv?
"Jo tack det är bra. Jag söker I (papi)."
"Han är tyvärr inte hemma...(Han är i det lilla huset brevid det stora huset, alltså på ca 10 meters avstånd, men jag tror inte han vill prata med dig)."
"Nehe, men då kanske jag kan prata med dig istället? Har ni *konstigt ord som har något med TVn att göra*?"
"Ööhh...? (Vad fan är det?) Vet inte..."
" Nää okej, men vad har ni för TV-leverantör/kanalutbud/något annat som betyder vem som levererar alla bilder på TV-burken?"
"Öööhhh? (Ska väl du skita i!) Vet inte?"
Här bestämde sig killen för att jag antagligen var lätt efterbliven, vilket han delvis hade rätt i.
"Nää, okej, men då får jag ta och höra av mig nån annan dag!"
"Okej! (Glatt)"
"Ha det så bra!"
"(Känner jag dig, eller?) Detsamma!"
Nu ska jag avnjuta ett glas rosévin i (o)trevligt sällskap (mami och katterna) på altanen!
Imorgon: Roadtrip!
(Skrämde precis katten G genom att dra i sladden till min dator. Lite roligt får man väl ha?)
Fred!
Kommentarer
Trackback
