Bloody monday, bokstavligt talat
Vad hände där liksom? Aa jag vet inte!
Jobb idag. Moppe. Solsken. Inte helt okej kombo (svinvarmt och moppehjälm+rånarluva= megajättesvinvarmt=inte kul).
Sedan hände något annat inte kul. Jag kom körande på en väg (med okänt namn, jag är verkligen clueless när jag kör den rundan) och så ser jag en tant som står framåtböjd över sin cykel, det ser ut som om hon har ramlat. Jag stannar såklart och frågar hur hon mår. Hon säger att hon har ramlat och antagligen brutit foten. Jag ser att så är fallet eftersom foten liksom är vriden åt fel håll och det blöder. Får ringa ambulans+ tantens man och det tar typ 10 min innan dom kommer. Innan dess hinner jag också blir lite lätt illamående och yr.
Kör sedan resten av rundan ännu mer förvirrad än innan.
Ja, jösses (J goes tant...).
Igår var det iaf longboard och jag har nu lärt mig att bromsa. Kände mig riktigt duktig ett tag faktiskt. F är nog också glad att jag har lärt mig bromsa, för innan var det han som fick vara bromskloss.
Nu vill jag bara åka mer. Renarna riskerar att bli ännu fler än de redan är kan jag säga
F själv åkte inlines och han "hade inte åkt på jättelänge" så han började med att åka baklänges och göra allt möjligt livsfarligt. Jag sa inget om det...
Sen åkte vi hem till J ochh kollade på Parlamentet för att bota söndagsångesten. Det gick rätt bra.
Nu råkade jag ta bort allt jag skrivit hittills men jag kom på hur man kunde ångra det. Upplyser er bara för att förklara att min lilla chock fortfarande sitter i. Även om jag hävdade att jag "inte är så känslig" när ambulanskillen frågade hur jag mådde förut och om jag var svimfärdig (för att sedan konstatera att jag iaf hade hjälm på mig) så var det faktiskt lite läskigt.
Nu blir det kaffe. I need it so badly ;)
Peace out!
