The mushroom-masters
Idag begav jag och A oss ut i Slätthults urskogar för att leta svamp. Jaa, från början var det ju mest tänkt att vi skulle gå en vanlig enkel promme, men i dessa kris-tider så får man ju ta tillvara på vad naturen har att erbjuda (ööhh...).
Vi kopplade M (en hund, vi kopplar inte människor. Offentligt alltså) tog med oss varsin plastpåse och satte på oss våra bästa stövlar (noot...) samt tryckte på våra kantarell-knappar (man trycker på naveln) och sedan bar det av. Redan efter 100 m, ungefär i höjd med den första uppförsbacken började våra krafter tryta, men vi kämpade på. Första kantarell-fyndet gjordes såklart av A, Kantarell-plockar'n Kantarellplockarsson (förkortas KK).
Längs vägen får KK en uppenbarelse. Jag har börjat sjunga på "Jag såg mamma kyssa tomten" och KK utbrister:
"Jahaaaaaaaaaaaa! Är det pappan som är tomten!?"
Jag trodde att hon skämtade men så var inte fallet! KK har alltså i alla år trott att mamman var otrogen med tomten! Efter ett sådant trauma som barn är det inte så konstigt att hon är lite...egen (och detta säger jag med kärlek).
Vi följde därefter en grusväg tills den tog slut och begav oss sedan djupare in i skogen. Efter ett tag kommer vi ut på ännu en grusväg. Vi vet inte riiiktigt vart vi är, något som vi båda dock vägrar erkänna. Jag tänker iaf att jag ska vara lite smart så jag kollar i en brevlåda. Vägnamnet säger mig ingenting men vi är iaf i orten Floda (aka "Långt Hemifrån").
KK säger sig iaf veta vart vi är och vart vi ska. Vid det här laget är våra plastpåsar faktiskt inte helt tomma och eftersom vi börjar bli hungriga överväger vi att börja knapra på våra stackars svampar. Som tur är hittar vi en massa blåbär i skogen och vi börjar diskutera hur länge vi egentligen skulle kunna överleva i en riktigt djup skog.
Vi går och går i ungefär en halv evighet och då inträffar något fantastiskt! Vi ser en skylt som berättar vad Allemansrätten innebär. Vi ägnar den dock mycket mindre uppmärksamhet än den förtjänar. Anledningen är att den sitter utanför att hus, framför ett litet stängsel, ca 40 cm högt. Bakom detta stängsel ser vi de största kantareller vi någonsin sett! Halleluja! Vi undrar dock om stängslet och Allemansrätt-skylten har något med kantarellerna att göra... Efter att vi stått ett tag och sett skyldiga ut och kollat om någon i huset är hemma sträcker vi oss dock över stängslet och plockar de kantareller vi kan nå. Vi resonerar som så att om vi kan nå dem så får vi faktiskt ta dem (även om stängslet blir lite böjt...). Sedan gör förstås KK det onämnbara (hon kliver över stängslet och plockar även de kantareller hon inte kunde nå när hon stod utanför). Fyy skäms.
Jaha, och sen då? Vi avlägsnar oss såklart snabbt från platsen, ganska nöjda, trots att vi antagligen kommer få "Veckans morr" eller något i tidningen.
Efter detta går det utför. Vi är hungriga, trötta och långt hemifrån. Vi släpar våra trötta ben uppför en mördande brant backe och genom ett träsk samt längs en lerig traktorväg.
Tre timmar, och en halv påse kantareller senare återvänder vi till våra respektive boningar, mörbultade men levande.
Kan även berätta att mina surt förvärvade kantareller räckte till ca tre mackor. Tre mackor för tre timmars arbete känns inte riktigt okej, men det beror ju förstås på vilka avtal man jobbar för.
Svamplockarturnén i siffror:
Antal gånger jag och KK suckat högt: 120
Antal gånger KK argt skrikit sin hunds namn: 210
Antal kantareller vi hittade: Uppskattningsvis 1/2 kg?
Antal mini-grodor vi varit nära att trampa på: 2000
Antal mini-grodor vi faktiskt trampade på: 100?
Antal km vi gått: Ca 15
Antal gånger vi ringt våra mammor för att fråga vart vi ska eller för att fråga om de kan komma och hämta oss: 6
Antal vuxenpoäng till KK för att hon konverserat artigt med en okänd bärplockare i skogen: 1
Antal gånger vi kommer göra om detta på samma sätt: 0!!!!
Det var nog allt. Nu ska jag vila mina trötta fötter!
Peace mtf!
(Hallå, vad var det för program där dom sa typ "*Någonting*, mtf!" Var det Idol??)
Vi kopplade M (en hund, vi kopplar inte människor. Offentligt alltså) tog med oss varsin plastpåse och satte på oss våra bästa stövlar (noot...) samt tryckte på våra kantarell-knappar (man trycker på naveln) och sedan bar det av. Redan efter 100 m, ungefär i höjd med den första uppförsbacken började våra krafter tryta, men vi kämpade på. Första kantarell-fyndet gjordes såklart av A, Kantarell-plockar'n Kantarellplockarsson (förkortas KK).
Längs vägen får KK en uppenbarelse. Jag har börjat sjunga på "Jag såg mamma kyssa tomten" och KK utbrister:
"Jahaaaaaaaaaaaa! Är det pappan som är tomten!?"
Jag trodde att hon skämtade men så var inte fallet! KK har alltså i alla år trott att mamman var otrogen med tomten! Efter ett sådant trauma som barn är det inte så konstigt att hon är lite...egen (och detta säger jag med kärlek).
Vi följde därefter en grusväg tills den tog slut och begav oss sedan djupare in i skogen. Efter ett tag kommer vi ut på ännu en grusväg. Vi vet inte riiiktigt vart vi är, något som vi båda dock vägrar erkänna. Jag tänker iaf att jag ska vara lite smart så jag kollar i en brevlåda. Vägnamnet säger mig ingenting men vi är iaf i orten Floda (aka "Långt Hemifrån").
KK säger sig iaf veta vart vi är och vart vi ska. Vid det här laget är våra plastpåsar faktiskt inte helt tomma och eftersom vi börjar bli hungriga överväger vi att börja knapra på våra stackars svampar. Som tur är hittar vi en massa blåbär i skogen och vi börjar diskutera hur länge vi egentligen skulle kunna överleva i en riktigt djup skog.
Vi går och går i ungefär en halv evighet och då inträffar något fantastiskt! Vi ser en skylt som berättar vad Allemansrätten innebär. Vi ägnar den dock mycket mindre uppmärksamhet än den förtjänar. Anledningen är att den sitter utanför att hus, framför ett litet stängsel, ca 40 cm högt. Bakom detta stängsel ser vi de största kantareller vi någonsin sett! Halleluja! Vi undrar dock om stängslet och Allemansrätt-skylten har något med kantarellerna att göra... Efter att vi stått ett tag och sett skyldiga ut och kollat om någon i huset är hemma sträcker vi oss dock över stängslet och plockar de kantareller vi kan nå. Vi resonerar som så att om vi kan nå dem så får vi faktiskt ta dem (även om stängslet blir lite böjt...). Sedan gör förstås KK det onämnbara (hon kliver över stängslet och plockar även de kantareller hon inte kunde nå när hon stod utanför). Fyy skäms.
Jaha, och sen då? Vi avlägsnar oss såklart snabbt från platsen, ganska nöjda, trots att vi antagligen kommer få "Veckans morr" eller något i tidningen.
Efter detta går det utför. Vi är hungriga, trötta och långt hemifrån. Vi släpar våra trötta ben uppför en mördande brant backe och genom ett träsk samt längs en lerig traktorväg.
Tre timmar, och en halv påse kantareller senare återvänder vi till våra respektive boningar, mörbultade men levande.
Kan även berätta att mina surt förvärvade kantareller räckte till ca tre mackor. Tre mackor för tre timmars arbete känns inte riktigt okej, men det beror ju förstås på vilka avtal man jobbar för.
Svamplockarturnén i siffror:
Antal gånger jag och KK suckat högt: 120
Antal gånger KK argt skrikit sin hunds namn: 210
Antal kantareller vi hittade: Uppskattningsvis 1/2 kg?
Antal mini-grodor vi varit nära att trampa på: 2000
Antal mini-grodor vi faktiskt trampade på: 100?
Antal km vi gått: Ca 15
Antal gånger vi ringt våra mammor för att fråga vart vi ska eller för att fråga om de kan komma och hämta oss: 6
Antal vuxenpoäng till KK för att hon konverserat artigt med en okänd bärplockare i skogen: 1
Antal gånger vi kommer göra om detta på samma sätt: 0!!!!
Det var nog allt. Nu ska jag vila mina trötta fötter!
Peace mtf!
(Hallå, vad var det för program där dom sa typ "*Någonting*, mtf!" Var det Idol??)
Kommentarer
Postat av: A
HA HA HA! Det här kan ha varit ditt bästa inlägg hitills. Keep it up säger jag bara! Iofs kanske jag bara tycker så för att typ hela inlägget handlade om mig;) Tror det var IDOL föresten. Men kommer du ihåg när det var en som började gråta, sprang ut och skrek "Jag ska knulla din mamma" till Kishti! HAHA!
Trackback
